Glad som fan e jag idag. Kände det när jag vaknade i morse att jag var glad lixom. Vaknade 20 min innan klockan ringde och somna om såklart, men det gjorde inget. 

Det är ju fredag idag och på sommarn slutar jag mitt jobb 14.45 just denna dag i veckan. Om man flexar kan man gå 14.15 och det gjorde jag. Satte mig i bilen med ett lende på läpparna när jag körde hem. Kändes skönt faktiskt.

Det är så härligt när man känner sig glad, känner lixom att jag har sååååå mycket ennergi, vet inte riktigt vart jag skall ta vägen ibland lixom. Det roliga är att jag även kände så på jobbet. =)

Tjolahopp! 

Ha en bra helg alla ni som läser detta.

Tjenare alla där ute!

Känner mig glad nu faktiskt. Skall berätta vid ngt annat tillfälle varför. =)

Nu sitter man här vid datan igen och vet inte riktigt vad man skall hitt på. Jag e så fruktansvärt gossugen så ikväll blir det nog bara en goskväll med min sambo med en film tror jag. Skulle vara toppen om det kunde bli så. =) Känner mig väldigt trött oxå... men jag tror att jag vet varför.

Tänk om man kunde bli bra i musen och man kunde leva normalt lixom. Det känns som att mina problem tar upp all kraft av mig, därför som jag ALLTID är så trött. =(

Jag har undrat många gånger varför detta musproblem har hoppat på just mig. Jag tror att det har med många faktorer att göra.

Nää nu skall jag gå och lägga mig och vila en stund och fundilera vidare på livets stora frågor.

Fan vad livet skall vara jobbigt. Får ju fan inte äns ha samlag nu ju... går ju lixom inte. =( Skulle bara vilja skrika ut min frustration för detta jävla problemsatan man har. Man duger ju fan inte till ngt alls. Helt jävla värdelös känner jag mig. Fast det är väldigt mysigt att bara visa ömhet på andra sätt så känns det som att man vill så mycket mer.

Tjejer som inte har vestibulit tar ju samlaget för givet.... tänk om man var en sådan tjej som kunde ha det när man ville och hur man ville o.s.v ÄR VÄLDIGT AVUNDSJUK PÅ DOM FAKTISKT.

Känns som att jag vill ha mina förbannade tabletter nu så att jag kan få må bättre i musen igen. Ringde till läkaren och kolla när jag skulle få komma dit och dom viste inte... sjuksköterskan jag pratade med sa bara att jag stog i kö. Men hur jävla lång är kön på en skala daaaaaaaa. Stått där i 2 el om det är 3 månader nu, tycker att jag borde få komma dit snart. Hoppas att det dyker upp en kallelse i brevisen snart. Då kommer jag verkligen att tjolahoppsan till  hehehehe

Förbannade lingonveckan gör det ju inte lättare med vestibuliten heller... har så jävla ont bara man skall torka sig.  Man är ju så himla känslig när man har mens jueeeee och humöret skall vi inte prata om just nu.

Tänkte bara skriva av mig några rader.

Ha det så bra så har jag inte det!

Jaha.. då var det en ny månad och jag känner inte för detta just nu... skall nämligen tillbax till jobb på måndag och jag har en sådan ångest för det. Har haft sem i 3 veckor och jag och sambon har varit på en liten semester sedan har vi mest varit hemma och målat på huset. Har även hunnit med att vara på badstranden när det var så varmt och det var skönt.

Hur känner jag mig nu da... hmm... inte speciellt bra.  Livet känns förjävligt faktiskt. Mina samlagssmärtor är inte bättre alls nu. Hade samlag för några dagar sedan och det gjorde sååååååååååååååååå jävla ont efterår och lite under samlaget så jag började att gråta igen efteråt... tror inte att jag gråter för att det gör ont utan för att jag har denna satans sjukdom och följderna för den. Det är väldigt psykist påfrestande att inte kunna göra ngt som man verkligen vill.

När det funkade att ha samlag så var jag mycket gladare och flinade för mig själv helatiden och tog saker och ting lättare om det blev ngn motgång eller så. Nu känns det som att jag bara eldar upp mig så fort det är ngt litet. =(

Jag hoppas att jag snart skall få komma till Danderyd och få hjälp med mina problem... Denna sjukdomen känns som att den går upp och ner... men jag tycker att det mest går nerför, därför som jag inte kan se ngt possetivt med detta. När man mår bättre så blir man jätteglad och sedan när man mår sämre igen känns det som att man hamnat ännu längre ner än vad man var innan så ett steg fram och 3 steg bakåt. =(

SÅ JÄVLA FÖRBANNAD PÅ MIN SJUKDOM!!!!! Vill bara gråta.

Det finns en sak som jag skulle vilja fråga min mamma om men jag har inte gjort det ännu för att jag tycker inte att det har funnits ngt läge. Tänker på dennan frågan rätt ofta så jag kanske skall försöka att ta itu med den.

Det snurrar typ i 710 km/h i huvet på mig när jag mår såhär.

Skall livet verkligen behöva vara såhär?!!!